Det finns en organisation som heter ”Stay another day”, de vill att turisterna ska stanna längre, bland annat av miljöskäl, pröva lite andra aktiviteter och sprida sina gracer så att pengarna kommer lokalbefolkningen till del. Jag vet inte om de opererar i Hanoi men Tomas och jag hade varit ytterst svårövertalade för ännu en dag i Hanoi.
På vår sista dag gör förvisso det vi inte brukar, av leda går vi på en föreställning med vattenmarionetter. Dockorna är rätt ruffa och rör sig utan raffinemang men det är vietnamesisk kultur med anor från 1200-talet så vi sitter kvar. Äh, det är ok, det är fint när färggranna dockor plaskar runt i grönt vatten men höjdpunkten är ändå när leopardkaninen åker räls uppför plastpalmens bambustam, roterar hundraåttio grader och sedan – svoosh – huvudstupa ner igen. Jag skrattar för att numret är så dåligt, annars håller jag för öronen när kvinnliga solister tar i så att det studsar mot kommunistisk marmor. Jag hade inte med mig kameran, dels spöregnade det när vi skulle dit, dels kostade det extra.
Utanför teatern vill vi köpa en guidebok för Hong Kong. Den är piratkopierad, ful och inaktuell men försäljaren vill ha priset för en ny originalutgåva och tjafsar surt när vi inte köper. Så skulle man kunna sammanfatta Hanoi. Visst, vi skulle kunna ha åkt till huvudattraktionen, Ho Chi Minhs mausoleum, men det är inte vår grej och dessutom var det kanske inte öppet. Graven stänger tre månader varje år då den store ledarens kropp skickas till Ryssland för restaurering.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar