lördag 12 september 2009

Lycklig på distans

Niklas och hans kusin och dennes fru sitter i trädgården i Partille, de pratar förhållanden. Själv är jag inte i lustarnas trädgård, jag är i Stockholm. Så jag får allt berättat för mig först på kvällen på telefon. Så är det varje dag.

Det äkta paret sa till Niklas att de kände flera andra par som levde på distans och det de hade gemensamt var att alla var mycket lyckliga. Detta har jag sannerligen inte gemensamt med alla distanspar! Jag hatar att ha mitt förhållande på distans. Niklas träffar sin före detta fru mer än vad han träffar mig och jag umgås mer med Tomas än med honom. På kvällen bedyrar vi per telefon att vi tänker på varandra. Jag säger till Niklas att vi bara har det här förhållanden för att plåga varandra.

Okej, Niklas kommer upp till Stockholm. Han kan bara stanna en natt men bättre det än ingenting. Och visst, det är underbart. Underbart är kort. Jag träffar min kompis F som tycker att Niklas och mitt upplägg är bättre än att nöta på varandra varje vardag. Själv är jag definitivt den nötande typen. Jag vill bo ihop och jag vill lyssna på min favoritlåt på repeat. Priset man får betala känner alla till. Så jag kan ju glädja mig åt att vårt förhållande aldrig tappar i fräschör. När vi träffas… Det är som att få äta när man bantar och svälter sig själv. Aldrig har mat smakat så gott. Det är gudomligt. Men varför väljer inte folk att svälta sig varje dag för att få uppleva euforin? De flesta verkar istället äta mest hela tiden. Det är bara jag som inte får.

Varmt förvånad - så får du jobb

Förutom att jag skriver om konst ska jag börja recensera böcker. Litteraturansvarig och jag kommer fram till att jag ska skicka en lista med förslag på böcker och återkomma om en vecka. Så sker. När jag ringer upp har han inte tid. Kan du ringa imorgon? Javisst. Vad annars?

När jag ringer följande dag säger han:
– Ja, vi kan ju höra av oss om det skulle dyka upp något.
Så det var alltså det han inte hade tid att säga igår? Var det för det jag skulle skriva en lista och vänta i en vecka? Jag frågar inte honom så. Ibland har jag påtalat det solklara för chefer men då har de skrikit åt mig eller frusit ut mig. Vad jag säger istället, med värme och låtsad förvåning är:
– Så det var inget på min lista som var intressant?
– Böckerna måste ju komma in först.
Här gäller det att tolka det kryptiska uttalandet. Han menar att förlagen ska ha skickat böcker till redaktionen. Men jag har beställt recensionsex. av förlagen i eget namn, till egen adress. Vad tror ni? Hur ska man annars ha en chans? Jag, snabbt:
– Men jag har flera hemma.
– Jaha, vilka då?
Jag läser upp titlar. Han:
– Okej, du kan väl skriva om XX.

Vad kan vi lära oss av det här? Att ligga steget före och att inte säga det som borde sägas. Framför allt: när någon säger ”nej tack” säg aldrig ”jag förstår”. Spela förvånad istället. Och glöm inte värmen.