Georgetown är ön Penangs häftigaste stad och Penang är orientens pärla så naturligtvis ville jag att vi skulle bo inne i smeten. Jag skulle kunna falla ner på marken och tillbe Tomas för att vi inte bor i Georgetown. Staden är inte hemsk, den är till och med bra charmig, men det är en stökig stad, precis som alla andra på den här breddgraden och jag är i grunden en skogsmulle. Georgetown är full av gamla låga handelshus och kinesiska tempel.
Vi vandrar runt på smågatorna, köper fruktspett av gatuförsäljare och går på två guidade visningar i välbevarade rikemanshus. På den utsökt dekorerade Penang Pernakan Mansion får vi gång på gång veta att mönstret på väggarna är kinesiskt och det på golvet engelskt, och känner att visningen skulle kunna broderas ut en smula. På Cheong Fatt Tze Mansion får vi däremot världens mest tristbroderade visning, och går efter genomgången av entréhallen som tog en halvtimme. Lonely Planet föreslår en promenad genom stadens koloniala arv men man åker ju inte till tropikerna för att se stel neoklassicism, såvida den inte är förfallen och klädd i djungel, och det verkar den inte vara, så vi tar en taxi till ett buddhisttempel istället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar