Brända, bitna och påregnade

Det regnar här vid kusten så vi stannar kvar, för det är skönare än sol. Vi badar i havet i regnet och våra röda näsor flagar. Vi har nog bara haft tre regnfria dagar sen vi kom till Singapore och Malaysia och det är en himla tur för vi har bränt oss ändå.

Efter badet tar vi en promenad i djungeln. Det är välskyltat och en trottoar leder in bland träden. Efter tio minuter kommer vi till en hängbro och sedan vänder vägen tillbaka. En löjligt kort vandring men så kliar det i Tomas sandal, han tar av sig…vad fan!? Det är iglar. Sammanslingrande och svarta har de bitit sig fast mellan hans tår och vid smalbenet. Vi skyndar oss tillbaka till vårt hotell och där får Tomas strö salt i såren. Ja, det är riktigt effektivt. Iglarna lossnar och spyr blod i små drivor av salt. Det är vackert. Sedan sköljs stenläggningen av och vi får rådet att gå och bada i havet, igen. Skönt, och nu behöver jag inte ha dåligt samvete för att jag förvägrade Tomas Taman Negara – nationalparken med regnskog där man kan vandra i flera dagar och få mängder av iglar på sig.

Vi kollar förstås upp iglar på nätet, det finns en mängd sorter med vissa gemensamma drag:
De är hermafroditer, de suger blod med båda ändarna av sin kropp och de kan klara sig utan mat i flera månader – vilket gör att de sällan sprider smitta. Bästa sättet att ta bort en igel verkar vara att låta den lossna av sig själv efter 20 minuter, men man kan också använda citronjuice, salt eller tigerbalsam. Iglarnas saliv innehåller bedövningsmedel och antikoaguleringsmedel så man känner inget först och sen blöder man mer än vanligt, men det är ingen fara. Iglar odlas också och används inom västerländsk plastkirurgi där de suger upp blod som samlats i vävnader.