måndag 18 april 2011

Världsvan på toa

Efter att ha lämnat in arbetsprover till Carnegie Art Award (ja, jag blev nominerad, men det ledde inte till något) är jag väldigt kissnödig. Hade jag varit mindre nervig hade jag kommit på att jag var kissnödig när jag lämnade proverna och gått på en flashig Carnegie-toa, men nu befinner jag mig några kvarter längre bort. Jag orkar inte betala för en latte bara för att jag ska på toa. Museerna brukar ju ha toaletter, kommer jag på, och går till Nationalmuseum. Men det är måndag. Museerna har stängt.

Alldeles bredvid National ligger Grand Hotel. Där måste de ha en toa. Jag går in som om ingenting. Kastar vilda blickar omkring mig i den gyllene vestibulen, men nej. Försöker åka upp med guldhissen, i tron om att de kan ha en toa i någon korridor, men man måste ha rumsnyckel för att komma till något våningsplan. Jag måste alltså gå in på restaurangen. Där är det inte en kotte och servitrisen kommer emot mig.
Jag: Åh, jag ser att mitt sällskap inte har kommit än.
Hon: Vad heter ditt sällskap?
Gud i himlen, nu är jag avslöjad! Men vänta, varför frågar hon mig det? Tänk, tänk.
Jag: Åh, måste man ha bokat bord?
Hon: Nejdå.
Jag: Så bra. Jag ska bara gå på toa.

Ibland tror jag att jag krånglar till saker bara för att få vara med om något. Något litet äventyr i avsaknad av de stora.