Malaysias största buddhistiska tempel är ett utsträckt komplex på några kullar och det byggs ständigt till. Nu finns en hög pagod, en drös kapell, rader av skulpturer, rökelse och jättelika plastblommor. Det mesta är brokigt bemålat och superkitschigt men i grunden helt rätt.
Svettiga och trötta kommer vi till en viss nivå i tempelvandringen där det växer apelsinträd i stora krukor, där blommor slingrar sig kring porslinslejonen och fåglarna sjunger. Ja, på det heliga berget är det skönt att vara, till skillnad mot den världsligt motoriserade och smutsiga dalen.
I templet på berget sitter tre oändligt milda alabasterbuddhor. Hårknuten är himmelskt blå och leendet av guld. Framför buddhorna kan man tända rökelse, be och fotografera, många gör allt detta i nämnd ordning. Därefter kan man sitta i de sköna trädgårdsstolarna, äta och dricka om man har något med sig och lyssna på den lugnt mässande musiken som strömmar från en cd-spelare. Fiskarna simmar i akvarierna och plastblommorna vajar i brisen. Det är så långt från andra religioners allvarstyngda rum och så himla rätt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar