fredag 7 januari 2011

Fortsättning

God fortsättning! På vadå? Ja, på allt man vill, allt man inte hinner. På alla drömmar. Alldeles nyss var det före jul. Jag tänkte massor på hur julen skulle vara och vad jag ville göra. Nu är chansen plötsligt förbi. Julen är bortvirvlad och inkapslad långt bort någonstans. Och jag har inte ens hunnit skriva om den. Om julsångerna vi sjöng med Niklas släkt. Vi sjöng på polska, engelska, tyska, franska, latin och finska. Inte för att alla kunde allt, utan för att det fanns en nyfikenhet. Och pianon fanns i varje hus, så det var bara att sätta igång. Sedan följde mellandagar då vi redigerade film och Niklas köpte dyra kameror till Atalante. Det följde en nyårsafton då jag som vanligt hade mild ångest för att mitt liv inte är så roligt som det borde vara.

Det kom en sagolik första januari då Niklas och jag åkte till Marstrand. Vi gick i det vidsträckta klipplandskapet i eftermiddagssolen. Isen på havet hade luckrats upp och vågorna gick under huden på den. Runt skären var det som lavaströmmar, men allt i vitt. Klipporna var rostbruna, röda, snön vit och violett. Det var löjligt halt. Stigarna som frusna, buckliga bäckar. Vi var ute hela dagen, det började skymma mitt i det snorhala stenlandskapet och mina ben darrade av hunger. Det var så vackert vid havet och på vägen hem i bilen kändes det som att allt var på rätt plats. Vi hade varit med om något och vi ville ha mer. Ständigt mer. För visst var det oförglömligt där på ön, men vi har kapacitet till så mycket mer oförglömligt som vi vill men som inte blir av.

Istället för att vara i nuet ägnar vi våra liv till att tänka ut hur det borde vara. Nu i jul ville vi följande:
- Komma långt med filmredigeringen på My Secret Life.
- Åka på utflykter i skärgården.
- Åka utomlands. Bara ta en galen resa någonstans, helst till tropikerna.
- Måla om dörrarna i hallen. Det är ett projekt vi haft på tapeten i ett år.
- Spela in polska julsånger. Det hade varit en jätterolig julklapp för mina föräldrar, jag sjunger falskt och Niklas spelar. (Inspelade julsånger går förvisso att uppbringa på annat sätt, men då är det körer och uppstyltat tjafs).
- Spela in sånt som Niklas gärna sjunger och spelar. Hans liv går ju utan att han spelar in sin musik!

Jaha, och vad blev det? Vi hann till punkt 1,5. Det är alltid en början. Men den goda fortsättningen som alla pratar om, den lyser med sin frånvaro. Nu hivas alla de resterande punkterna överbord för vi måste göra annat, jobba med annat och resa från varandra. Och listan med sånt vi vill göra kommer bara att bli längre. Är det så här det ska fortsätta?