torsdag 14 augusti 2008

Konsten är ett takräcke

Vi skulle behöva forsla bort en gammal dörr och jag påminner Tomas om det. Han vet, men vet inte hur han ska börja. Först måste man montera ett takräcke på bilen. Duger vårt biltak till sånt? Var skaffar man räcke? Sen måste man sammankalla fyra starka pågar för att forsla den massiva dörren. Tomas har börjat titta lite på andra bilars tak, sen har saken stagnerat. Å, det är så ovisst och jobbigt i flera led! Precis så är det med mina konstprojekt. Jag har en vision, men hur målet ska nås överstiger mig. Jag måste ta reda på en mängd konstigheter och försöka utverka hjälp av folk som kan. Därför känns det så motigt att börja och jag förstår Tomas precis. Mig själv förstår jag däremot inte. Tomas har ju trots allt inga ambitioner på att forsla bort dörren med sån glans att hela världen häpnar. Jag å min sida har vissa ambitioner med min konst, den jag inte behärskar men framhärdar med.

Den piercade kontinenten

Jag läser Karin Johannissons ”Den mörka kontinenten” och den handlar om det jag tycker bäst om: sekelskifte, sex och feminism. Sekelskifte är vackert, sex behöver inte förklaras och feminism som genre tycker jag om så som andra kan tycka om skräckfilmer. ”Den mörka kontinenten” är sannerligen läskig. Kvinnokroppar på operationsbord, dunkla åkommor som botas med sadism och kvinnor som väljer sjukdomen som livsroll i brist på andra roller. Överklassens kvinnor som låstes in i strama kläder och dammiga hem. Plågade av täta barnfödslar och vingklippta. Ville de något annat möttes de av milt överseende. Skulle de resa sig skulle det vara mot all expertis, mot läkare, samhällsvetare och vetenskapsmän. Det vore som att säga: ”jag som är på gränsen mellan djur och människa och utan bildning vet bäst.”

Jag känner panik. Fy fan för att leva då! Tänk er en kvinna som promenerar vid strandbrynet med sin älskade och antyder att hon vill leva på annat sätt. Han slår ut med handen mot ett svanpar och säger att hela naturen uppvisar ett system där honan ruvar hemma och gör mannen till viljes. Kvinnan invände då inte att människan gör mycket som andra djur inte gör, att det naturliga inte nödvändigtvis är det rätta eller att många svanpar är homosexuella. Hon invände ingenting för hon hade inte fått lära sig grunderna i analytisk filosofi. Hon hade redan snackats omkull men mannen fortsatte: du vill väl inte göra din mor ledsen? Och hon viskade nej, nej, högröd i ansiktet. Då så, sa han och tänkte att det gick lätt… men det är sant, kvinnor har ju så liten hjärna.

Men hur skulle en bok som beskriver dagens förtryck av kvinnokroppar se ut? Den skulle säkert handla om implantat som läcker, vaxning av könsdelar, piercing, tatueringar, solariesol, stringtrosor och självsvält. Inget av detta rör min kropp. Jag lever skyddad på min lilla ö tillsammans med några fina kulturmän. Så jag kommer fram till att alla kvinnor inte behövde sätta blodiglar på blygdläpparna förr, även om jag läser att hundratals gjorde det för vetenskapens, d.v.s. för mannens skull.

Men and Pride

Jag går i gamla stan under Pride-festivalen och hör hur två restaurangägare (greker?) sitter utanför sin taverna och pratar om regnet: ”Guds straff”.

Jag och min vän, en bög, står i armkrok, en dragen man (svensk) kommer fram till oss och säger: ”Jäklar vilken vacker kvinna du har!” Min kompis svarar snabbt: ”Hon är transvestit.” Mannen går på det till slut och sen säger han till mig: ”Du ska inte raka dig någonstans, inte ens under armarna.”

Jag blir stupfull på Lino på Riddarholmen. Hånglar upp min bögkompis och ett träd. En man (algerier?) kommer fram till mig, säger att han respekterar mig men skulle vilja fråga om jag har en pojkvän och varför jag i så fall kysste min kompis. (För ett mobilfotos skull)

Jag går hem, trots berusningen lyckas jag hålla god styrfart. Två tjugoåriga killar (iranier?) ler: ”Hej, hur är det?” Jag: ”Full som fan.” De: Vart ska du?” Jag: ”Hem.” De: ”Har du öl hemma?” Jag: ”Ingen öl hemma, pojkvän hemma.”

Några veckor senare tar jag på mig en turkos klänning och cerisa pumps. Jag ska till en Rookies&Players modegala och dela ut Polska institutets diplom. Jag har också mina löpskor i en kasse och byter om till dem senare, då är det som vanligt. Vinglar jag i de högklackade däremot vill alla män ha mig. Är det för att man rent fysiskt är enklare att få omkull? Dagens första beundrare (engelsman) säger: ”You are a very beautiful woman”. Vi börjar prata och han menar att han tycker om kvinnor som ser ut som kvinnor. Jag blir illa berörd. Samtidigt tycker jag om när män ser ut som män. Men jag tycker också om män som ser ut som kvinnor. Jag tycker om allt helt enkelt. Fast när en man säger att han vill ha en kvinnlig kvinna så tänds min varningslampa.

Polska institutet vis a vis Tomas

Jag har börjat arbeta som pressansvarig på Polska institutet. Vi har tystnadsplikt så jag kan inte berätta om något men när jag kommer hem så finns Tomas där att berätta om. Älskling, hur har du haft det? Tomas har haft en dålig dag. Han fick gå hem och starta om servern själv istället för att bara ringa och be mig trycka på en knapp. Sen när han kom hem fanns staplad disk i diskhon. Blommorna var sönderstekta för ingen hade dragit för gardinen mitt på dagen. Ja, han kände knappt igen sig och till råga på allt var ingen hemma när han kom. Vad är det för liv? Dessutom har jag bara fyra veckors semester medan han har sex veckor. Vad hade jag tänkt mig att han ska göra på de två veckorna som diffar?