fredag 13 november 2009

Jag säljer ugnen och åker till San Francisco

Renoveringen i Niklas hus fortsätter. Ni kanske minns att det renoverades i somras? Det är inte klart än. Både Niklas och jag är helt bortom trötta. Vi ville inte renovera men var tvungna för stammarna skulle bytas. Vi går på Bauhaus och är så nära, så nära, mellan tummen och pekfingret, att gå sönder. Annars brukar ju par tycka om att inreda. Varken jag eller Niklas befinner oss i den fasen, det finns tusen andra saker vi hellre vill än att välja golv, men vi måste.

Jag vet åtminstone vad jag vill ha. Jag går in i affären och pekar, fin, ful, ful, fin. Han måste ha mer betänketid. Niklas, du har inte semester för det här! Det är inte sommar längre, du har en opera att sätta upp och jag ligger back med min utställning. Jag står där och skäller. Aldrig att jag trodde det om mig själv.

Sen är det dags för ugn. På affären hittar jag en billigare än den vi först såg, och sen en ännu billigare. Jag drar den billigaste ugnens fördelar och går ut för att köpa ris på ett thaiställe (jag är för snål för att köpa en hel rätt, det kan man inte göra varje dag, och wok kan vi fixa själva i det provisoriska köket i hallen utan rinnande vatten). Jag kan inte hitta thaisyltan, så jag går fram och tillbaka i kylan, mörkret och regnet, längs en bilväg i Partille, hysteriskt hungrig och premenstruell, och tänker att det här har du gjort fint, Magdalena Dziurlikowska. Du vet minsann hur en slipsten ska dras, hur man lever sitt liv och roar sig och det här har du valt helt själv! Du kunde välja precis vad du ville men du ville uppenbarligen ha skit.

Niklas kommer ut ur affären, han har köpt den mellandyra ugnen. Det var droppen. Jag blir tvärsur. Det tar några timmar, men vi blir vänner igen och följande dag byter Niklas ugnen till en ännu dyrare och så var problemet ur världen! Ja, för Niklas ville inte heller ha den mellandyra, värsta kompromissugnen. Vi kommer ha ett helt minerat hem, där varje grej minner om ett trauma.

Niklas vill ha saker med kvalitet, själv lägger jag hellre pengarna på resor. Niklas menar att ugn skaffar man en gång i livet. Jaha, men är vi inne på svindyra grejer man gör en gång i livet så vill jag hellre gifta mig. Jag säger att jag säljer ugnen och åker till San Francisco. Där kan vi gifta oss, men det kan vi inte i ugnen. När vi kör förbi spisaffären säger jag att vi träffades på Fylkingen och gjorde slut på Elon. Vi är inte skapta för att välja hushållsapparater ihop och lyckligtvis behöver vi inte göra det till en hobby.

På middagen hos några vänner berättar Niklas att vi bråkade. Wow, vad roligt att det inte bara är jag som kommer med flagranta avslöjanden. Men kan man verkligen säga att vi bråkade? Vad som hände var att vi låg i sängen och allvarsskämtade om hur mycket vi hatade varandra samtidigt som vi hånglade. Sånt älskar jag. Så ska en slipsten dras!