måndag 18 mars 2013

Lika som bär i London


Det är dags för säsongens London-resa, dags för en uppdatering i konst då jag ser utställningar och föreslår recensioner för tidningar. Det känns som att jag åker till London för att hinna ikapp en bakläxa i allmänbildning och jag får mitt lystmäte även denna gång, men det intressanta är att två av utställningarna parafraserar det som nyligen hänt på svenska institutioner.

Tate Modern visar A Bigger Splash: Painting after performance. I somras visade Moderna Museet Splash! Måleri som handling. Och det var inte en samproduktion. På Hayward kan man se Light Show med installationskonst som använder sig av elektriskt ljus. I vintras kunde man se Upplyst på Artipelag med elektriska installationer i en annan mönstring. Hur kommer detta sig? Kanske är vi barn av samma tid, idéhistorien är full av upptäckter som gjordes samtidigt på skilda håll i världen. Eller så har man sneglat på varandra. Museerna lägger ju upp information om kommande utställningar långt i förväg. Men det sistnämnda alternativet verkar så barnsligt, jag vill hellre tro på barnet än det barnsliga.

Och hur står sig Stockholm mot London? Kort sagt är Tates utställning bättre än Modernas och Artipelags bättre än Haywards. De här bildningsresorna jag gör en gång per termin känns plötsligt inte lika mycket med mössan i hand.

tisdag 12 mars 2013

Kvinna och inte konstnär


Jag förbereder en föreläsning om kvinnliga konstnärer genom tiderna. Ni vet, breda svepet, Artemisia Gentileschi, Judith Leyster, Rosalba Carriera, Berthe Morisot, Georgia O’Keeffe och många fler. Jag läser deras biografier och inser hur fel jag gjort i mitt liv och konstnärskap. Deras framgångsrecept var att de började tidigt med konsten, hade bara detta för ögonen, reste dit det fanns uppdragsgivare eller ett konstliv värt namnet, knöt kontakter och ingick i konstnärsgrupper.

Själv har jag gjort precis tvärtom, börjat med konsten sent, spridit mig på utvidgad karriär, rest tillsammans med pojkvän till fina platser, köpt en lägenhet i Stockholm och arbetat hemma. Åh! Hursomhelst, föreläsningen om de andra, de som har lyckats, går i alla fall bra. Och på kvällen är det en tjej som hör av sig och undrar hur hon ska överleva som konstnär, för jag verkar klara mig så bra. Jag säger att jag bara har gjort fel.

söndag 10 mars 2013

Backlash


Det är pressvisning på Fotografiska av Henri Cartier-Bresson-utställningen. Två curatorer i dialog med varandra och en sittande publik. Samtalet glider in på Cartier-Bressons politiska utgångspunkter, curatorn som pratar amerikansk engelska och jobbar på Fotografiska säger:
– It is not a secret he was a little bit leftish.
Den franska influgna curatorn skruvar på sig och svarar:

– He was actually not only a little bit leftish, he was a member of the communist party.

Det blir allmänt fniss och den första curatorn försöker rädda situationen genom att säga att hon ville vara politiskt korrekt.

Här blir det konstigt. För trots den amerikanska kulturen som Sverige är så influerat av, och trots högervindarna kan det väl inte vara politiskt inkorrekt att vara vänster? Sedan när i så fall, och i konstkretsar? Visst, Cartier-Bresson var naiv när han åkte till Sovjet och totalitära regimer är inte att leka med. Men att vilja sopa en konstnärs politiskt röda utgångspunkter under en blå matta är märkligt.


fredag 1 mars 2013

Teorin och praktiken


Nästa vecka är det teorikurs på Gerlesborgsskolan och jag har utsetts till att välja texter. Det är därför jag skyndar på Götgatsbacken med en kasse klassiker från Konstfacks bibliotek och blicken riktad mot Pocket Shop. Där ska jag få tag på kompletterande litteratur, Ernst Billgrens Vad är konst? Min egen gamla är alldeles för understruken för att kopiera från. Jag minns att jag tyckte mycket om den, men i vissa kretsar är det som att svära i kyrkan när man säger så.

Framme vid disken frågar jag om de har Vad är konst?
– Det enda vi har kvar är Vad är sex?
För ett ögonblick tappar jag bort mig helt. Först och främst, gud vad kul med oprovocerade inviter, och av en kvinna dessutom! Kanske hade det varit lättare som lesbisk. Jag och min tajtaste tjejkompis är rörande överens om vad vi vill ha av livet och av förhållanden, men istället för att gifta oss med varandra försöker vi hitta detta hos en man. Hon bakom disken verkar dock inte inne på det spåret. Ok, då kör vi en annan förklaring. Det har alltså gått så långt… Att jag går runt på stan och utstrålar ”Snälla, vad är sex för något?” Nej, så är det visst inte heller för när expediten ser min förvirring fortsätter hon:
– Ja, alltså en annan bok i serien ”Vad är…?” den av Katerina Janouch…
– Hm, det passar nog inte för kursen, får jag fram, och lämnar bokhandeln.

Varför måste jag hålla på med konstteori? Hade det inte varit roligare att vara Katerina Janouch? Var det inte Groucho Marx fru, Ruth Johnson, som sa ”Jag vet ingenting om sex, jag är gift”. Själv är jag inte ens gift.