onsdag 25 juni 2008

Trulli via fiori till Paestum

Trullihusen har vita konformade tak och är söderns specialitet. De kan ses kring staden Alberobello i en nätt byklunga men också utspridda i landskapen. Fräscht och sött med alla dessa sockertoppar och de gör sig ju så bra med grönska. På tal om flora så är autostradan smyckad med blommande buskar i mittremsan. Vitt och rosa om vartannat så att man inte ska somna. Uppiggande att åka längs med så mycket fägring. Det känns också välkomnande, som en röd utrullad matta, som en upptakt till något, bara det att detta något aldrig kommer och vägen bara fortsätter.

Dagens siesta spenderar vi i bilen med ac-n på och det känns helt rätt. Av vägreklamen att döma är buffalomozarella Campangians viktigaste mat och man ska greppa osten och äta den som ett äpple. Vi smakar en piccolo till middag och den är multo bene. All italienska slutar på a, e, o eller i, vilket gör det riktigt lämpligt att skrika ut orden. Konstigt nog har jag inget emot det för det låter sjungande och retoriskt.

Mot eftermiddagen ser vi ruinerna i Paestum. Enligt Lonely Planet skådar man tre vita tempel bredvid varandra i ett fält av vallmo. Templen är gulbruna, står långt ifrån varandra och inte en vallmo så långt ögat kan nå. Inte ens på vykorten har de fått till en sådan vy. Författaren måste ha fått solsting, men det gör inget för tallarna doftar och havet lockar och vi hittar en campingstuga. Först badar vi i deras pool och sedan i havet. Stranden är smutsig och vattnet grumligt men varmt och nu är det skönt med de kalla stråken! Skogen på vägen till stranden är intrigerande mörk, svart som satan. Jag har sett tät skog med noll undervegetation men den här är något extra. Dessutom finns fullt av vitt skräp på marken som gör sig bra mot allt det mörka.

Inga kommentarer: