Ravinstaden Matera var länge en blemma på Italiens anseende för att folk bodde i grottor. Utan ström eller vatten men med barn, grisar och höns i en krypta. Grottmänniskor i det tjugonde århundret.
- För femton år sedan var det ingen som ville köpa ett sassi, ett grotthus, men vi gjorde det och restaurerade, säger värdinnan på vårt B&B. Rätt investerat, för nu har de ett slott. Alla sassis är inte grottor, det krävs bara att de är ihopbyggda med klippan de står på. Sånt gillar jag skarpt, en stad som är integrerad med sin plats, där huskropparna, trapporna och gränderna bildar en organisk enhet. Dessutom är det riktigt stilfullt på ett syditalienskt sätt med homogent ljusbeiga fasader och mörkgröna fönsterluckor. Due notti, säger vi till värdinnan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar