Precis som i mitt gamla fosterland finns det imposanta betongghetton bland pastorala ängar men skillnaden är att Polen är grått som cigarettaska och Tjeckien brunt som kaffesubstitut. Så var det åtminstone förr och en del finns kvar, annars målas höghusen om i braskande nyanser. Mitt gamla hem i utkanten av Warszawa var tryggt som en elefant men nu är det mintigt som tandkräm. Vi kör förbi några neonoranga bostadsområden, jag skakar på huvudet och Tomas tar dem i försvar: ”Det är inte så lätt när man aldrig haft färg.”
Ytterligare sköna generaliseringar: de tjeckiska kvinnorna ser bättre ut än de polska. Återigen är det detta med färgerna, grått kontra brunt. Sorry fosterlandet, men solbränt och bärnstensögt vinner faktiskt över bleka piroger. Förr i tiden då man gluttade igenom järnridån var det ännu mer spännande. Tjeckerna var inte så hårt hållna som andra brodersfolk och minst tyglade var förstås tjeckiskorna. Det vet man från Kafkas och Kunderas böcker. Påflugna och kåta, det är knappt så männen fick sig en lugn stund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar