Grekland, vilket land! Efter Bulgarien kan man inte låta bli att förundras: vägarna går som smör, polisen pratar engelska och så är det varmt. Äntligen ska man få nytta av deras stenhus och vattenmeloner. Vi hittar ett väghotell med pool och vill inte gå upp ur vattnet. Ingen annan badar, det är bara en liten pojke som tittar avundsjuk från sin balkong.Mellan simtagen tänker jag på hur obönhörligt klassiskt allting är här. Vart man än lägger handen så finns tusen år redan där. Bassängens marmorkant, handdukens meanderbård. Orter på kartan som heter Metamorphosis eller Drama. Så fort Tomas och jag hade respengar så åkte vi till Athen och Kreta. Medusa och Moussaka. Arkaisk, klassisk och hellenistisk period genom Akropolis, Palatset på Knossos, och Delphi. Så att jag äntligen på kvällskurserna i konsthistoria kunde tala utifrån egen erfarenhet om assorted stones, som Tomas sa.
Äh, han var också impad, då som nu, för det funkar enligt innötningsprincipen. Det är därför jag tittar på en driven men försumbar fresk i nyklassisk 20-talsstil och känner mig mitt i händelsernas centrum. Målningen föreställer två herdinnor med krusigt svart hår, långa fingrar, små bröst och några flöjter. Det är det här alla barn i alla skolor i västvärlden lär sig kalla för civilisationens vagga. Så åker man ner till en håla vid Medelhavet, med fårlort och stenstigar, och ser bilden från boken. Inom en låter det bara: alltings ursprung, storkultur, mitt arv! Om grekerna hörde mig skulle de bara: Va, ditt? Det här är vår lokala ost, vad har du med den att göra? Och förresten, här går kvinnorna i svart istället för att stå och gasta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar