När vi passerar gränsen till Bulgarien spelar Sverige mot Spanien och ingen tulltjänsteman försitter chansen att upplysa oss om matchen, oavgjort. För oss går det däremot bra, vi rastar vid en bulgarisk äng och ser en hästkärra nalkas. Tomas: Vi kommer att bli rånade, långsamt.Nej, naturligtvis inte. En överraskning är dock att min polska gör nytta även här. Det är inte klockrent, det är som att prata svenska i Tyskland utan att kunna språket men en svensk fattar ju vad unter die Brücke betyder och ungefär så tar vi oss fram till staden Melnik. Fantastiska berg har de, räfflade och sandiga. Det ser inte utom som sandsten, utan tätt packad orangebrun och gyllenvit sand. Hela skiten borde smälta bort vid första bästa skyfall. Vi följer den enda tydliga skylten som utlovar uthyrningsrum i en villa men allt är upptaget av polacker! Jag får en trevlig pratstund men vårt sovproblem kvarstår och det börjar bli sent. Husmadame är också orolig, det är helg och tvärfullt i Melnik. Spokojna, lugn, säger hon åt mig upprepade gånger och bjuder på tomatsallad. Åt tonårsbarnbarnet säger hon att flytta till vardagsrummet, vi ska ta hennes rum första natten. Imorgon lättar det, då ska polackerna hem och allt bli bra.
Från Melnik kan man köra 10 km till Rozenskiklostret eller gå 3 km över bergen. Det senare tar två timmar och är värt det. Klostret är inget att svettas för, de har förvisso en fridfull innergård och en snygg präst med svart skägg men det är vägen dit som är målet. Man får stirra och trampa sig mätt på de ovan nämnda sandiga bergen, finfina och hårda som betong.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar