Semester på riktigt

Jag har läst att de kroatiska städerna har marmorgator, det låter sagolikt och visst är marmor fallet men inte putsad och ådrig utan enfärgad och blanksliten. Ljust, det är det inte tu tal om, men annars mindre inspirerande än jag trodde. Det finns romerska ruiner i tillståndet av ”assorted stones”, flotta latteserveringar, italiensk glass och virkade östatsspetsdukar. Vi river av Zadar och Split och tar båten över till ön Hvar. Vi har rest i exakt en vecka och inte stannat längre än en natt per ställe. Nu bromsar vi in och packar upp i ett spatiöst rum med kök. Utanför har vi vår veranda med tät grönska. Nedanför huset det obligatoriska smaragdfärgade vattnet och en småstad på gångavstånd. Folk som kommer hit slår sig ner i en månad, lär känna husvärden, lär sig språket. Det kanske inte är så hemskt.

Jag ägnar tiden åt att skriva medan Tomas läser ut sina samtliga böcker. Tomas bantar också, det vill säga han äter ingenting. Ett och annat plommon lyckas jag lura i honom, men öl går an och cigaretter förstås. Han ger öl- och cigarettdieten ett ansikte och skulle säkert kunna sälja den på internet. Sen sitter han i solen utan solskyddsmedel och tycker bara det är roligt när han bränner sig. Jag ska nog skvallra för hans föräldrar. Om vi lyckas komma i kontakt någon gång. Tomas har försökt i ett par dagar utan svar. Mina ringer varje dag och säger att vi inte ska åka genom Kosovo till Bulgarien, fastän vi aldrig planerade att ta den vägen.

När vi stannar till vid vägen för att titta på utsikten säger jag till Tomas: ”Du är i Kroatien!” och han: ”Mest du, faktiskt.” Så är det också när han frågar vad jag tittar på och jag svarar förvånat att allt, och du? Ingenting. Det är jag som är upplevaren i vår familj och han kör, men nu har vi två bilfria dagar och ska bada.