Grottfolket och nutidsmänniskan

Vi åker till grottorna utanför Brno. Lonely planet har talat sig varm om attraktionen och vi går en tur. På tjeckiska och tillsammans med skolbarn. Vi står och huttrar och får skillnaden mellan stalaktit och stalagmit förklarat för oss, förmodligen. Tomas till mig: ”Titta nu ordentligt så att du lär dig något för en gångs skull. Det här är sten.” Varför gör vi det här? I Sverige kollar vi aldrig på några grottor och Gamla stan undviker vi som pesten men Telc var trevligt. En tyst Unesco-märkt håla med vidöppet torg och läckra renässanshus i långa rader. För 40 euro har vi en paradvåning mitt i smeten. Vi går en kvällspromenad vid sjön där lövmassorna är somrigt storbolmande och stadssilhuetten pittoresk, eller romantisk? I varje fall vacker och hursomhelst bara en relik och turistfetisch. Jag blir nedstämd. Ledsen över att det verkar finns en inbyggd motsättning mellan utveckling och det jag, och många andra, tycker är snyggt. Som om det inte gick att förena befolkningstillväxt, högre levnadsstandard och estetik.