tisdag 12 juli 2011

Norrut, till Koli National Park

Vid sjöarna hade vi fantastiskt väder men nu när vi ska ett snäpp vidare för att paddla kajak blir det femton grader och regn. Av väderprognosen att döma är det ingen idé att ruttna i en stuga så vi griper efter reservplanen och kör norrut till Kolis nationalpark. Vägen dit går via dystra skogar och på bensinmackarna kan man få en flottig hamburgare. Redan södra Finland kändes kärvare än Sverige, och det här känns som det finska norrland.

Vårt första stopp på vägen blir Kärimeki kyrka, en fin träkyrka som till och med jag går in i. Annars får Niklas själv gå in i kyrkorna som han upptäcker längs vägen. Jag är inte så intresserad. Niklas däremot är urskillningslöst intresserad av allt. Jag vet att det är en bieffekt av hans goda sidor, men det skär sig ändå mellan oss. Han känner sig jagad av mig hela tiden. Jag känner att jag behöver vänta på honom när han ska köra in i varenda Nässjö och upptäcka något. Javisst, det är charmigt att upptäcka dolda småskatter, men vi måste väl komma fram till det vi vill se också, i någon vettig tid. Men behöver inte Niklas vänta på mig? Jo, när jag ska äta hela tiden. Vadå hela tiden? Jag har aldrig varit med om någon som bara vill dricka kaffe och äta kaka tills solen går ner. Så skriker jag till honom i en stuga av timmerstockar mitt i den vita natten, men det är först flera timmar senare.


Vårt andra stopp på vägen är Valamo kloster. Det har sina ljuspunkter men överlag är det under förväntan. Här kör vi hela dagen. I kyla och regn, för att hitta några hus på ett fält som påminner om Kista. Inne i kyrkorna är det betydligt bättre. Niklas tittar, jag fotograferar.



Sent på kvällen kommer vi fram till Koli, allt är stängt och skyltarna om övernattningar opålitliga. Vi hittar ändå, en god middag, en fantastisk utsikt och en mysig stuga, och där, när allt är bra igen, har vi som sagt vår urladdning.


Nästa dag är det slöjor av sol och regn när vi åker upp till Kolis toppar. Vi ska äntligen se det vi har kommit för att se: Det Finska Nationallandskapet. Koli Nationalpark är en milsvid utsikt och ett emblem. På 370 meters höjd, stående på en vit klippa av kvarts syns allt det som man gärna förknippar med finsk natur. En rikedom i grönt, blått och vitt. Väldiga barrskogar, vida vatten och enorma bulliga moln. Ett gytter av skogsbeklädda öar mot det stora, blanka och stilla. Det ser ut som mörka borstar slängda här och var på en spegel. Där uppifrån ser vi även var det regnar och var solen skiner, för i en jättelik utsikt kan flera väder få plats. I vänster öga finns blått vatten och grönt land, i höger öga har vattnet skiftat till grått och öarna är svarta. Det är som att se två solar på en gång. Väl värt vägen hit.



Inga kommentarer: