Till en början har vi tur med övernattningar, men det vänder i Kuopio. Vi inriktar oss på att köra till utsiktstornet, där de även har ett pensionat, men trots att Puijo hill är en välkänd attraktion skyltas det inte till den vid stadens infart. Så är det ofta i Finland. Man snubblar inte över saker man inte hade en aning om. Nåväl, vi testar en camping istället. Hittills har vi haft bra eller acceptabla stugor, men det här är som en installation av Edvard Kienholz. Inte konstigt att folk kan ha fördomar mot campingar. Vårt nästa försök blir ett pensionat med stängd dörr. Vi ringer på mobilen, de ger oss en kod, till en högljudd tv-launch och till ett litet rum med en till tv… Ingen bra karma. Vid järnvägsstationen har de ett slitet hotell med tungt depressiva rum. Ja, vi kanske inte borde bli förvånade, vill man hamna under tusen kronor natten så blir det skit. Fast så borde väl inte världen se ut? Och så har det inte heller varit för oss. Vi kör till Pujio hill och hittar. Ett enkelt, charmigt rum på Pujio Maja med utsikt mot skogen för 60 euro. Hade vi bara kört till tornet direkt så hade vi sluppit två timmar av meningslöst letande.
På kvällen äter vi middag i den roterande restaurangen och varvar ner till en obruten horisontlinje. Vi har aldrig varit på en roterande restaurang förut, men kan konstatera att nöjet är överreklamerat. Det brummar som en finlandsfärja och ger ganska lite, när utsikten ändå är så vid och generös. Ja, utsikten i sig är det inget fel på, för äntligen får man se det berömda landskapet av sjöar och öar (om man inte kör till Koli, förstås). Landskapet som ser helt galet ut på kartan och som jag alltid velat se i verkligheten. När man kör nere mitt i det är det vatten och skog på ett ganska ospektakulärt sätt, men så här uppifrån stämmer det ju mycket bättre med kartan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar