Energier i Borgå, Valkmusa, Lappeenranta och Imatra

Nu ska vi äntligen ut på vägarna och turista på riktigt. Vi ska se och göra. Det är vi båda överens om, men när det kommer till detaljerna vill vi göra olika. När och vad ska man äta? Hur djupt ska man inventera en viss stad? Så blir det i Borgå. Jag är nöjd med att se den röda husraden vid vattnet, typ en sådan som de har i Hudiksvall, bra, då kan vi åka vidare. Men Niklas vill se mer. Jag väntar i skuggan när han springer till kyrkan.

När det gäller natur har vi dock samma energier och smak. Vi ger oss fan på att hitta den oskyltade nationalparken Valkmusa, ställer bilen på en gudsförgäten parkering och är hela tiden nervösa medan vi går i en timme på spångar och njuter av våtmarkerna.

På kvällen slår vi upp vårt tält utanför Lappeenranta och hör plötsligt ett vrålande oväsen. Vi märkte det inte när vi trötta körde in på campingen och bestämde oss för att stanna. Nu låter det hela tiden, över skogen och över vattnet. Det är Fazers chokladfabrik. Inte visste vi att choklad lät så mycket.

Mest vill jag se Imatra för dess namn skull. För mig är det som Svarta havet eller Katmandu. Imatra är en högst alldaglig stad med en stor damanläggning över något som en gång i tiden var ett vackert vattenfall. Men vi är båda nyfikna på dammanläggningen och pressar oss sedan in på museet med våra journalistkort.