Computer love

På morgonen skriver jag brev och lyssnar på musik. Sen lånar jag en bok, går en kurs i samba, köper lite teknik, efterbehandlar mina foton, ser en film och pratar med någon i en annan stad. Så när dagen är slut har jag använt mig av papper, pennor, cd-skivor, stereoanläggning, bibliotek, biograf, kursverksamhet, affär, mörkrum och telefon. Nej. Det enda jag har använt är datorn. Min silvriga Mac som jag lärt mig att älska. Mail, Skype, Spotify, Pirate Bay och Photoshop. Jag vet inte hur jag skulle ha överlevt utan det här. Jag är full av kärlek och tacksamhet. Det är nästan så att jag gråter.

Ibland får jag för mig att jag skulle vilja leva i en annan tid, i en avlägsen historisk epok. Skitsnack. Är det någon tid jag möjligen skulle vilja byta till så är det framtiden, då tekniken har utvecklats ytterligare. Men skulle det inte vara roligt att gå ut och träffa lite människor av kött och blod? Ja, men det gör jag ju också! Skillnaden är bara att många saker som tidigare inte blev gjorda blir av. Lekande lätt går det. Och så som det är nu sitter jag ensam i ett snöigt och tyst Dale. Hade jag inte haft dator och internet så hjälpe mig gud. Tja, hade jag inte haft nätet så hade jag fått handskas med tiden på ett annat sätt. Det hade varit en utmaning och visst kan jag vara svag för ett sånt hard core, men att ha tillgång till hela världens kunskap och dårskap med ett klick är också väldigt utvecklande.