Jag sitter och jobbar koncentrerat i ett snöigt Dale. Ensam med datorn hela dagarna. Människorna och deras sätt lär jag känna via det de skrivit, sagt, gjort och lagt upp på internet. Jag känner mig mer och mer som en marsmänniska som betraktar jordefolket på håll och jag har följande att rapportera från min antropologiskt distanserade horisont:
Människorna tycker om att ha roligt. De är ganska smarta och de har gjort fantastiska saker men hela tiden tittar de bara efter hur de skulle kunna ha det kul. De sitter och jobbar, men inte så mycket, för rätt som det är förälskar de sig, får barn, går på fest, köper glittriga kläder, åker till stranden, skaffar katt och äter godis. Människorna vill helst bara vara med andra människor. Tända ljus, äta gott, röra vid varandras mjuka kroppar, skratta mycket och titta på något vackert.
Här skulle man kunna bli förbannad, men jag blir rörd. Jag tycker det är så häftigt att människor tillåter sig själva att vara så pass barnsliga och luststyrda under en så stor del av sina liv. Och att det finns en ekonomi som kan bära upp ett sånt sätt att vara på. Åtminstone just nu och i en liten del av världen. Men är det inte just det som är problemet? Att västvärlden flummar sött medan resten av klotet får betala? Ja, det stämmer, men det som gör mig glad och lite förbryllad är människans stora lust till att leka och le. För så fort de har skjutit färdigt för natten i Sierra Leone så bakar de också en kaka och planterar en blomma. Kakan får man hål i tänderna av och blomman vissnar om några dagar, men under tiden har man haft det fint, roligt och gott.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar