Passionens pris

Vi är hemkomna från London, vi har haft jul och blivit sjuka. Nu sitter vi i soffan och kurerar oss, Niklas med starksprit och jag med honungsvatten. Naturligtvis pratar vi om oss, om vårt förhållande och dess svårigheter. Krisen i London är förvisso utagerad men vi måste ändå dra några varv till i samma rondell. Att vårt förhållande blir problematiskt ibland kan bero på att det är så passionerat, menar Niklas. Alltid när han har läst om passionerade par i klassikerna har han tyckt att de är söta. Livsfrämmande litterära konstruktioner. Nu vet han bättre. Det är på allvar och passionen har sitt pris.

Det där sista vill jag inte höra. Varför ska det vara ett pris? Om det är bra, kan det inte bara få vara bra? Varifrån kommer priset? Hursomhelst, jag trodde aldrig att jag skulle ha ett förhållande om vilket jag skulle kunna sucka och säga det är svårt… men det är så häftigt! Det är kallt och varmt, bråk och kärlek. Så primitivt. Jag trodde aldrig att jag skulle hamna så klyschigt. Inte jag heller, inte jag heller, säger Niklas passionerat och fyller på sitt glas. Vi är rörande överens om att vi inte är dem vi tycks ha blivit.

De närmaste dagarna läser jag två bra understreckare om kärlek och passion. I den ena skriver Susanne Wigorts Yngvesson, lektor i etik vid Teologiska högskolan i Stockholm, om kritikern och essäistens Cristina Nehring och hennes försvar av passionen.

”Passion är även i vår liberala kultur provocerande. Vi må vara sexuellt frigjorda, men passionen vill vi ändå disciplinera socialt och politiskt. Den är tabubelagd mellan äldre och yngre, mellan fula och vackra, mellan feta och smala, mellan intelligenta och korkade. Den passion som den sociala konventionen bejakar ska vara symmetrisk. På politiskt språk säger vi att relationer måste vara jämställda. […] Kärleken ska vara bekväm, lätt och okomplicerad. Våra partner ska vara så lika oss själva som möjligt för att vi ska känna trygghet: den symmetriska enkelheten. […] Men tänk om passionen inte är eller bör vara jämställd eller lättillgänglig? Tänk om passion också bär med sig faror, mörker, ångest och maktkamp?”

Den andra streckaren handlar om hur kärlek och vardag går ihop och är skriven av Lars Fr H Svendsen, fil dr i filosofi vid Bergens universitet.

”Än i dag ingås majoriteten av äktenskapen på jorden på andra grunder än kärlek. Äktenskapsinstitutionen och den romantiska kärleken har uppstått ganska oavhängigt av varandra, och frågan är hur bra de två går ihop. Den romantiska kärleken har sina rötter i medeltiden, och var då explicit sammankopplad med attraktion mellan två personer som inte var gifta med varandra. Det var inte minst ouppnåeligheten – att de två älskande inte kunde få varandra – som var ett väsentligt element i romantiseringen. Det handlade om något absolut idealt som aldrig kunde förverkligas i denna världen. I det moderna samhället blev det dock i tilltagande grad ett ideal att denna lidelse skulle förverkligas inför ramarna av äktenskapet, men det var först i det tjugonde århundradet som denna kombination av äktenskap och kärlek blev normen i det västliga samhället.”

[…] ”Därför är äktenskapslöftet en hybris, ett vanvettigt övermod. Inte bara ska man säga att man älskar någon precis just nu, vilket i sig inte är något obetydligt påstående, men också att man ska fortsätta att älska någon livet ut. Det är frågan om att lova något för alltid i förhållande till något som alltid förändrar sig, där förutsättningarna är i ständig förvandling. Det är att satsa absolut allt på något, väl medveten om att det kan förändra sig radikalt och kanske svika. Är detta irrationellt? Det är det kanske, men livet skulle vara outhärdligt tråkigt om man inte kunde påbörja dylika hasardartade företag. Och oavsett det är det en del av att fostras som människa. Kärleken är oberäknelig, irrationell och påminner om besatthet. Men det kanske kan vara av godo att vara besatt. Det grekiska ordet för lycka, eudaimonia, betyder att vara besatt av en "god ande", men oroväckande många hemsöks snarare av en "ond ande".”

Länkar
http://www.svd.se/kulturnoje/understrecket/radslan-for-passionen-var-tids tragedi_3946935.svd
http://www.svd.se/kulturnoje/understrecket/aktenskapets-vanvettiga-overmod_449283.svd