Julshow

Niklas och Clara glänser i sin julshow på Atalante. Hon sjunger, han spelar och orkestern backar upp. Clara som tycker om tider som flytt går upp på scenen i lösögonfransar, partyhandskar och fjäderboa. Hon kör låtar från 10- till 40-talet och en del nytt som Niklas skrivit. Hennes röst är en kabarédivas, mörk, stark och häftig. Gud, tänk att kunna sjunga så. Niklas sitter vid pianot och spelar som en ängel. Gud, tänk… Men nu är det paus, nu är det inte tänk längre utan agera. Jag springer ut, jag har också en uppgift. På grund av manfall får jag stå i baren.

Naturligtvis vill alla dricka på samma gång, kön står som en klump framför mig och handhavandet är bökigt. Det hela underlättas inte heller av att jag själv bara brukar dricka vatten. Jag har ingen aning vad som skiljer punsch från sherry, jag tittar länge på flaskorna och frågar Niklas saker som ”var är den tredje spriten?” För Niklas svischar förbi ibland, ett lejon i vit skjorta, slips och kavaj. Jag pillar på blomman i hans kavajslag och säger ”den vita nejlikan är grön”, medan kassaapparaten piper. Undrar vad alla tror om oss. Det spelar ingen roll vad de tror. Jag tänker åt dem ”oj, tror den där inkompetenta kassatjejen att hon har chans på stjärnan?”

Hemma på kvällen spelar jag lite låtar för Niklas från Spotify och sjunger med. Han somnar i mitt knä, så jag kan sjunga hur falskt jag vill. Jag kör min egen julshow.