Joddlarfest

Gränsen till Schweiz är obemannad men rastplatserna vid motorvägen sjuder desto mer av liv. Folk sitter vid bord under träd och äter medhavd mat. Obekant fenomen en kilometer söderut i Italien. Jag sitter också vid picknickbordet, klövern räcker mig till halva vaden och där, omgiven av kokande växtlighet, inser jag varför tropikerna känns så rätt för mig. Det är en lika intensiv växtlighet men varmt. Vi lever i en kall djungel. Tänka sig, att norra Europa är mer lik det varmaste än det varma Sydeuropa.

Gotthardtunneln är 16 km lång, annars är vi omgivna av frisk och uppbygglig natur. Alperna är ett ställe där man känner sig hälsosam eller vill vara det och de snöklädda topparna passar till allt, förhöjer allt, precis som blommor också gör. Fast blomster verkar de inte ha så mycket till övers för med tanke på alla hysteriskt klippta gräsmattor. Skulle de låtit bli hade de haft honungsdoftande klöverängar, men det är sant, vem vill ha det?

Så fort Tomas och jag kommer till bergslandskap ska vi diskutera för och emot och komma fram till att det är alla tiders men att vi skulle aldrig kunna bo så. I skuggan av jord över huvudet? Nej. Man vill egentligen bara ha en backdrop av berg, lite Toscana emellan och sen en sandstrand, och i den hastigheten som vi rör oss ser Europa ut så.

Lucern är en trevlig stad på kartan men när vi kommer dit och ska söka övernattning krossas våra planer av Joddlarfestivalen. Massor av folk, umleitung av vägen...tänk att vår semester skulle förstöras av joddlare.