Cave di marmo, klart vi ska dit, och saken blir inte sämre av att det är en aktiv gruva. Staden Carrara vid bergets fot är full av lastbilar som kör runt med marmorblock och spillbitar stora som soffkuddar ligger i diket. Dagbrottet bländar, från 6.00 – 15.00 hugger man i den vita valen, sen gnistrar den för mycket och det blir farligt. Vi åker upp för berget och det dammar som mjöl. Vi står i marmor, andas marmor, bilen blir också marmorerad – det blir inte så bra som vi trodde men upplevelsen var värd det.
Cinque Terre är däremot något vi drar oss ur innan det riktigt fått en chans. De fem jordarna är fem städer belägna på en klippig kust. Serpentinvägar, plottrighet och mängder med folk har vi redan haft i Amalfi. Vi trodde dessutom att det skulle vara häftigare. När vi hör ”färggranna hus på klippor” så föreställer vi oss det finaste och vildaste sceneri som tänkas kan men verkligheten är en annan. Sann mot beskrivningen för all del, men märkligt outvecklad. Så är det ofta, vi fattar konceptet men tror att det ska vara precis så bra som man skulle kunna ha gjort det. Varför har de då för helvete inte drivit det till fulländning? Världen har potential.
Cave di marmo, klart vi ska dit, och saken blir inte sämre av att det är en aktiv gruva. Staden Carrara vid bergets fot är full av lastbilar som kör runt med marmorblock och spillbitar stora som soffkuddar ligger i diket. Dagbrottet bländar, från 6.00 – 15.00 hugger man i den vita valen, sen gnistrar den för mycket och det blir farligt. Vi åker upp för berget och det dammar som mjöl. Vi står i marmor, andas marmor, bilen blir också marmorerad – det blir inte så bra som vi trodde men upplevelsen var värd det.
Cinque Terre är däremot något vi drar oss ur innan det riktigt fått en chans. De fem jordarna är fem städer belägna på en klippig kust. Serpentinvägar, plottrighet och mängder med folk har vi redan haft i Amalfi. Vi trodde dessutom att det skulle vara häftigare. När vi hör ”färggranna hus på klippor” så föreställer vi oss det finaste och vildaste sceneri som tänkas kan men verkligheten är en annan. Sann mot beskrivningen för all del, men märkligt outvecklad. Så är det ofta, vi fattar konceptet men tror att det ska vara precis så bra som man skulle kunna ha gjort det. Varför har de då för helvete inte drivit det till fulländning? Världen har potential.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar