torsdag 17 januari 2008

Lika som harar

Jag kan noja över mycket. En sak behöver jag dock inte oroa mig för: killar. Alltid finns det någon och idag står han vid övergångsstället:
"Ursäkta, vad är klockan? Får jag följa dig en bit?"
Ja, det fick han. Alla skulle ha fått. Så lätt är det alltså att ragga upp mig.

Under promenadens gång förklarar jag dock ideligen att det förvisso är angenämt att prata här och nu på kajen, men att vi inte ska ses fler gånger. Varför inte? Kan han inte se, höra, känna att vi är helt olika? Jo, men det är bra att träffa folk som är helt annorlunda än man själv, slår han fast.

En gång sa jag till någon annan, på chans, att vi hade så olika musiksmak. Jaha, jaha, vad lyssnar du på då? Jag: PJ Harvey... Han: I love DJ Harvey!

Nu, idag, glömmer jag hela tiden vad han, den aktuelle, heter. Han: vad ser jag ut att heta? Jag: Josef. Han: Va, jag ser ut som en Josef?! Nej, kanske inte. Han är svart, styrketränad och med filade långa naglar men ska jag vara rasist och säga Belize? Han: DU ser ut som Josef, Josef Fares. Ok, han är ganska rolig. Han pussar på hand, säger upprepade gånger att jag har rätt och ännu fler gånger att jag är trevlig men sånt fångar ingen hare. En hare fångas av likhet.

Inga kommentarer: