torsdag 30 juli 2009

Att riva upp himmel och jord

Det här trodde jag aldrig, och ingen annan heller. Jag gjorde slut med Tomas. Vi hade varit tillsammans i elva år och jag älskar honom som människa, men jag blir förälskad i andra och det är ett ohållbart mönster. Jag grät hysteriskt när jag sa det till honom, när jag sa det till mina föräldrar och när jag berättade för mina vänner. Det är så mycket som har varit så bra och jag trodde att mitt liv var färdigt. Jag trodde att Tomas och jag skulle sitta tillsammans på ålderdomshemmet och jag var nöjd med den tanken. Men under våren började jag tänka på ett annat sätt, och jag ville dela mitt liv med någon som var mer lik mig. Ja, jag blev kär i någon annan, men det handlar inte bara om det, utan om att leva ett liv i större sanning.

Tomas och jag hade en underbar vardag, all den förståelse, kärlek, ömhet och alla galna skämt. Vi bråkade aldrig, vi gick heller aldrig omkring och undertryckte ilska, vi passade så olidligt bra ihop – men ändå inte. Vem som helst kunde se att vi var väldigt olika, men det som ingen såg var hur surrealistiskt rolig Tomas var, för han spelade inte ut det med någon annan än mig. Nu är det slut. Tidigare var jag beredd att riva upp himmel och jord för att han inte skulle bli ledsen, nu är det jag som orsakar smärtan. Jag gör jag så att han gråter, fastän jag tycker så förtvivlat mycket om honom. Han är familj för mig, men likväl är allt det här nödvändigt för att vi ska kunna gå vidare i våra liv.

Tomas blev mycket ledsen, men tog det hela med fattning och grävde ner sig i arbete. Det är mest jag som oroar ihjäl mig, för hur ska det gå med lägenheten, med firman vi har tillsammans, men framför allt med kontakten oss emellan? Bra ska det gå. Vi pratar ofta, kan sova i samma säng om det behövs och vill fortsätta att resa tillsammans. Han ska köpa ut mig ur lägenheten och jag är lättad över att jag inte måste köra en bulldozer över allt vi skapat. Firman får vi dela upp, och jag får börja stå mer på egna ben.

6 kommentarer:

Harriet sa...

Jag följer din blogg, och blev lite bestört när jag läste ditt senaste inlägg... Är det nödvändigt att bryta upp ur ett förhållande för att inleda ett nytt? Kan man inte ha flera på samma gång? Man kan ju ha flera vänner, flera barn att älska. En person kan väl aldrig tillfredsställa alla behov.

Anonym sa...

var det verkligen nödvändigt....

Anonym sa...

Hej Magdalena, snart kommer du att önska Tomas tillbaka...

Magdalena Dziurlikowska sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Anonym sa...

större sanning?

Gr sa...

Tycker det finns något kallt över det du skriver här. Kapitalistisk varuekonomi. Nya varor, nya sätt att förverkliga sin individ...