Bikram yoga

I tre år har jag tänkt att jag ska spela in en film i vilken jag gör alla saker som jag länge tänkt göra. Skaffa iPod, lära mig hur man deklarerar, ta en joggingrunda… I filmen ska det stå hur många år jag väntat med att exempelvis jogga, och sen en intervju om hur det kändes. Man skulle också kunna ta en avslutande intervju om hur det kändes att göra alla saker man har dragit på i åratal under loppet av en dag.

Förutom att jogga vill jag också yoga. Och nu blev det av. Precis som när jag tränade kampsport en gång i tiden blev det den inriktningen som hade lokal närmast min hemadress, shorinji kempo, respektive bikram yoga. Till den senare träningsformen hör att man utövar den i fyrtio graders värme. Äh, när vi var två månader i Indien var det jämt över trettio, och den senaste veckan har vi haft samma temperatur i vår lägenhet. Ett tiogångerskort, tack, för hur illa kan det vara?

Hur illa som helst. Vi stod, låg, tänjde och spände i nittio minuter i svindlande hetta och jag trodde hela tiden att jag skulle svimma eller kräkas. Man får inte gå ut ur salen medan passet pågår och en gång, fick jag veta, blev en kvinna hysterisk. Själv var jag mest irriterad på att övningarna inte kändes välgörande utan tvärtom skadliga, exempelvis att böja ryggen bakåt. Efteråt säger jag det till tjejen i receptionen.
Hon: Ja, men det är för att man aldrig annars böjer ryggen bakåt.
Jag: Precis, så varför ska man göra det nu?

Min vän, tillika chef på Polska institutet, tränar två gånger i veckan och räknar upp en lång rad positiva effekter. Man orkar mer, blir gladare, snyggare, vigare... Inget av det biter på mig. Jag tycker att det räcker som det är (för första gången). På mitt träningskort syns två silhuetter i omöjliga och vackra poser. Tomas: Hade det inte varit roligt att kunna göra så? Är det inte värt två års konstant lidande?

Nej, det är det verkligen inte, men ikväll ska jag träna igen. Va? Ja, det är lite som wasabi. Förjävligt starkt men inga men efteråt, och då är det bara Jackass-roligt. Dessutom vill jag veta vad det hela handlar om och då räcker det inte med att träna en gång efter att ha funderat i tre år utan träna i tre år och sen fundera på saken. Och sen ska jag skriva en blogg till.