Skriva för korrektur och redaktör

Sedan Peter fick fast sällskap har det inte varit någon ordning på korrekturläsningen av mina texter. Peter som annars läste i ett nafs har plötsligt inte tid, och jag är glad för hans nyvunna begränsningar. Då får Niklas den äran, och för det mesta är vi överens. För det mesta är det som i Nils Claessons bok "Blåbärsmaskinen" om Stig Claesson. När en favoritredaktör anmärkte på Stigs text gick Stig lycklig till skrivmaskinen för att skriva om.

Ibland tycker dock Niklas att han varit för hård. Nej, så känner jag inte för han förstår mina texter. Så har det inte alltid varit med alla läsare som har haft något att säga till om. Sämst var det med en redaktör för två år sedan. Här en parodi på hur det kändes.

Jag:
Barfota utan strumpor och skor ska jag vandra med dig.

Redaktören:
Magdalena, meningen är något tillkrånglad. Jag föreslår att verbet flyttas fram: ”Jag ska vandra med dig barfota, utan strumpor och skor.” Se också över detta med ”barfota” i kombination med ”utan strumpor och skor”, det är en pleonasm. Jag föreslår: ”Jag ska vandra barfota med dig.” Tycker du inte att ”vandra” känns lite tungfotat? Går det att byta ut mot ”gå”? Informationen om barfota är också överflödig då den inte åtföljs av vidare anvisningar, och här kommer vi till det viktigaste, nu när vi destillerat fram essensen: ”Jag ska gå med dig.” Jag tror du måste ställa dig frågan vem som ska gå med vem, varför och vart. Där anser jag att du har ett meningsfullt uppslag att arbeta vidare på. Vi kan väl höras imorgon?