Nu är det snart sista chansen att gå till Magasin 3 och bli odödlig. Varje besökare kan donera sina hjärtslag till ”Les archives du coeur” initierat av Christian Boltanski. Hjärtslagen kommer att bevaras för evigt på ön Ejima utanför Japans kust. Tillsammans med tusentals andra hjärtan kommer de att slå långt efter att vi dött, slå och slå på en dimmig och klippig ö, i splendid isolation. Det är vad jag kallar romantik! Självklart vill jag att Tomas och jag ska göra det, för då har man på sätt och vis fixat sin egen begravning. Den bästa tänkbara begravningen, till och med.
Tomas är inte lika såld på idén. Det innebär ju att han måste sluta programmera och gå hemifrån, men inför hotet om att jag annars gör grejen med någon annan går han med på det. Vi åker dit och går in i det för ändamålet avsedda rummet där man skriver sitt namn och får trycka en stetoskoplur mot bröstet. Hjärtfrekvensen bultar med en röd stapel på skärmen, stämpeln på dokumentet är röd och tjejen som sköter det hela har röda naglar. Jag blir lite illamående för jag svimmar lätt av blod och alla de röda detaljerna i kombination med mina snabba pulsslag gör mig yr, men visst klarar jag mig. Tomas hjärtslag är också hastiga, istället för buddhistiskt lugna som det hade passat sig. Fan, här ska något bevaras för evigheten och så blir det bara ett hastverk… Men sånt är ju livet. Och romantiken är bäst i tänkt form.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar