Det är helt kajko med min dygnsrytm igen. Jag lägger mig fyra, vaknar skittrött vid elva, äter lunch till frukost och börjar jobba 17.00. Sämst blir det när jag ska på fest för den är ju mitt i min arbetsdag. En annan aspekt är att jag får ännu mindre soltimmar än de ynka gråa, framklämda mitt på dagen mellan gryning och skymning. Det är sånt som folk blir deprimerade av, men jag strålar.
En gång har jag haft den dygnsrytm jag alltid velat och det var p.g.a. en jetlag. Jag steg upp sex men var helt fucked vid 22.00. Visserligen kändes det sunt och jag hade ett försprång gentemot resten av världen under ett par skälvande morgontimmar men efter den bufferten var det dags för allt annat jobbigt som ska fixas under en arbetsdag och sen slutade allt obönhörligt vid tio på kvällen. Som det är nu kan arbets-”dagen” bara fortsätta i all tyst och mörk evighet och det är bara sömn som väntar. Vaknar jag tillräckligt sent så behöver jag dessutom inte vänta så länge tills Tomas kommer hem från jobbet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar