Zelig the new new shit

Richard Dinter, känd från radio och TV… Vem? Jo, Richard som visade filmen ”Min kroatiska näsa” på bästa sändningstid och gör uppdrag åt P1. Men det är sant, för att synas, för att riktigt fastna, så måste man vara påpåpå och det är inte Richard. Istället säger han saker som: ”det tar tid att leva” eller ”livet är inte längd, det är bredd” och då är det klart att det inte blir någon karriär. Ändå brukar Richard dagdrömma om att någon ringer och:
-Vi har sett din film, det finns ingen bättre! Du har vunnit obegränsade resurser i pengar och kärlek som du kan nalla av lite då det passar. Dessutom kan du, närhelst du blir deppig, komma och hämta diverse priser inför salonger fulla av hänförda kvinnor i glittriga klänningar och avundsjuka män i kostym.

Nej inte så, men bra nog: Richard ska få visa sin omtalade näsa på festivaler i Canada, USA och Portugal. Plötsligt är han the young promising director. Richard:
- Vadå plötsligt? Jag var young and promising redan för tjugo år sedan då jag skrev dikter. Förresten promising director…
Mellan slipandet av köksbänken och hämtningen på dagis så läser han i ett programblad att han tydligen är regissör. Och lovande till på köpet. Jaha, är man det? Ja då kanske man skulle göra en film igen…

Vi dammar av kameran och leker runt. Richard spelar vem som helst och på samma gång bara sig själv. En Zelig för 2000-talet. Han delar sig i två: ”Dagens Tendens handlar om rädslor, välkommen till studion Richard Dinter. Ja tack så mycket, tacktack. Richard, du är en väldigt rädd människa, finns det något du inte är rädd för? Nej, det finns det inte. Idag ska vi prata skilsmässor, bredvid mig finns Richard. Richard, du har en rik erfarenhet av detta att skiljas. Ja, inte bara av det utan även av att leva med en far som inte visade känslor. Välkommen hit till P1, Richard Dinter… Du är ofta här och idag ska du berätta om glädje. Ja, tack så mycket, det är trevligt att vara här. Du känner ofta glädje. Ja, idag exempelvis vaknade jag och var glad så jag skrev boken ”Vakna och var glad”. Det är även så att du drabbas av depressioner, kan du säga något om det? Ja, med största glädje…