tisdag 18 mars 2008

Just do it

Den senaste veckan har jag roat mig med att översätta en polsk skönlitterär text till svenska. Har jag inte nog att göra? Nej, uppenbarligen inte; förutom att vara konstnär, konstkritiker och museiguide vill jag nu också bli översättare. Jag tror på mig själv och testar lätt höga hästar. Vännen Peter sammanfattar min livsfilosofi: ”varför går folk en massa utbildningar, det är väl bara att göra!” Jo, jag har gehör för filmklippning, sinne för språk och öga för bild, men Peter… Han är helt enkelt mycket bättre. Av ett annat virke, liksom. Man kan invända att han är professionell översättare med flerårig praktik. Ok, men om vi bortser från all erfarenhet så tycker jag ändå att jag borde ha mer känsla än vad följande exempel låter påskina:

Ordagrant från polskan:
"På morgonen Erna berättade allt mor, ätandes i sängen med aptit ägg löskokt."

Min variant:
"Erna berättade allt på morgonen för sin mor, då hon satt i sängen och med god aptit åt ett löskokt ägg."
Jag sitter och är nöjd, sover på saken, rena tolvtimmarsfrågan.

Peter föreslår:
"På morgonen då Erna satt i sängen och med god aptit åt ett löskokt ägg berättade hon allt för sin mor."

Jag vet inte om jag fixar slikt. Visst, jag ska träffa översättargurun såsom avtalat och ha texten med mig, men vore det inte bättre om det hela stannade på lekstadiet? Radioproducenten Richard, översättaren Peter och jag är alla språkmänniskor, och då kanske man tror att Richard, som kan prata, han kan väl göra visningar och jag radioprogram? Richard skulle glömma hälften av föredraget och bli nervös av trettio stirrande människor. Jag å min sida sitter som med stav i arslet när saker spelas in. Peter är bra på att utgå från en text och göra om den, och jag...

Nu tappar jag tålamodet. Varför kan jag inte översätta? Det fattar jag inte! Jag borde kunna det, enligt min uppfattning om mig själv. Likadant är det med skådespeleriet. Jag suger som skådis, blir elektriskt sur vid varje inspelning, men fortsätter ändå att inneha huvudrollen i mina filmer. Och gissa vad? Folk älskar det och nu ska jag spela mig själv i någon annans kortfilm, stackars dem.

Inga kommentarer: