fredag 7 mars 2008

Alla fel, alla rätt

Det var fest på Färgfabriken. Min kompis D stod i baren och raggade på en tjej. Jag gick fram och hjälpte till:
- Häng med till Kvarnen!
hon:
- Varför det?
jag:
- D tycker om dig. Ja, jag tycker också om dig.
D, full och ärlig:
- Kan inte ni två hångla?
jag:
- Jaa! Det gör vi.
hon:
-Ta det inte personligt, men nej.
jag, soligt:
- Så äcklig är jag inte! Vad är det för fel?
hon:
- Jag tycker om högklackade skor. Du har gympaskor.
jag:
-Äh, de här? De är skitdåliga som gympaskor...
Men nej, det hjälpte inte. Jag skämtade vidare, skällde lite nedtonat om hur svåra tjejer var och frågade "fan hade det skadat henne?"

Härom dagen var jag på Uglycute och hon med. Jag vinkade åt henne på håll, hon satte sig vid mig (dock ej på samma möbel), vi pratade ett bra tag, vi liksom kände varandra nu, det var trevligt. Vad är sensmoralen här? Att man kan bete sig precis som man inte ska bete sig och att det ändå går bra. Det kanske till och med går bättre? Bara man är snäll. Så killar, var inte ängsliga, gör bort er istället. Vi gillar det.

1 kommentar:

chettwyn sa...

Det fungerar bara för dig, de flesta tjejer har väldigt höga krav. Väldigt förrvirrande, jag vet aldrig när man duger. Är man snäll är det fel, ger man frihet är det fel, är man snål är det fel, är man givmild är det fel. jag lyckas aldrig träffa rätt.