torsdag 8 mars 2012

Maj Wechselmann

På Gerlesborgsskolan i Bohuslän där jag är gästlärare anordnas det celebert besök. Maj Wechselmann, filmare, politiker och superkvinna ska föreläsa och visa sin film om Lundin Oil. Naturligtvis borde jag gå. Speciellt som det är den internationella kvinnodagen och speciellt som jag inte har någon annanstans att ta vägen. Som gästlärare bor man på skolan och utanför är det klippor, hav och snöstorm. När klockan närmar sig sju stegras det glada tumultet på nedervåningen. Själv sitter på min vindskammare och skriver en text som Galleri Box ska ha till min utställning. Kan jag inte göra det någon annan gång? Sådär, denna andra gång är redan fullproppad med kommande saker som ska göras. Men mitt främsta skäl är att jag inte orkar sitta i föreläsningssalen dag och natt. Jag har både haft vanliga skoldagar och kvällsföreläsningar och jag måste få fritid. Fritiden består i att ha huvudvärk och att försöka hinna med sina andra jobb. Det är därför jag inte går på föreläsningen.

Tjugo över sju vågar jag mig ner. Jag har noga beräknat den optimala tiden. Det är för sent för att bli inslängd som en eftersläntrare åhörare och det finns fortfarande en chans att skolmatsalen kan servera mig. Läget är lugnt i kantinen, en kvinna sitter vid ett bord och läser, så jag går fram till disken. Nej, tyvärr ingen mat kvar, säger kocken. Det är ok, jag har min utgångna kyckling i kylen, tänker jag, och byter några ord med honom. Medan detta sker ger sig den läsande kvinnan till känna. Det är Maj Wechselmann! Visar du inte din film? frågar jag förfärad. Jo, naturligtvis gör hon det, men hon behöver ju inte sitta med själv och se den för femtioelfte gången. Hon uppmanar mig att gå och se den, bara lite... Jag tackar och smiter ut till matstugan. I dörren krockar jag med en ambitiös elev. Hon, bestört: du tittar inte på filmen? Jag, hoppfullt: Inte du heller? Hon: Jo, jag är på väg.

Inne i den gamla fiskarstugan omgjord till fikarum ska jag nu ha min orgie med den grillade kycklingen. Jag håller den i båda händerna och tar ett rejäl tugga. Då slits dörren upp. Den andra gästläraren kommer in. Hon, bestört: du tittar inte på filmen? Jag, hoppfullt: Inte du heller? Hon: Jo, jag tittar, men jag tänkte hämta en apelsin och gå på toa. Hon dröjer sig kvar, visar foton på Maj på mobilen, och det är trevligt, men åh. Varför sitter inte folk och tittar på filmen om de nu ska titta på den? Det tar mig en minut, en ynka minut, att gå igenom skoldörren och tio minuter att slänga i mig halva kycklingen. Varför måste alla vara på mig just då? Varför ska jag ha sån förbannad otur? Jag går en lång promenad i snöstormen, jag går på landsvägen tills gatubelysningen upphör, där finns åtminstone ingen.

Nästa dag säger den andra gästläraren att det var en kompis till mig här igår och frågade efter mig. Kompisen hade tagit reda på att jag var på Gerlesborgsskolan och tänkte att hon skulle träffa mig på Maj Wechselmanns föreläsning. Så den andra gästläraren fick säga att jag förvisso var på skolan, men att jag INTE GICK PÅ FÖRELÄSNINGEN. Herregud, ska det aldrig sluta? Snart kommer det stå i Göteborgs-Posten att jag inte gick på Maj Wechselmanns föreläsning.

Inga kommentarer: