Dorinel frågar

Konstfacksvernissage (13/5), det väller in folk genom fönster och dörrar och någon har släppt in Dorinel Marc, som det brukar heta. Dorinel kan reta gallfeber på utställare med sin klarsyn. Han drar sig inte för att ventilera sina åsikter och till råga på allt har han för det mesta rätt. Han har blivit utslängd från begivenheter förr men ikväll klarar han sig. Dorinel går ju runt med en bandare från Sveriges Radio och ska göra ett program, så hur skulle det se ut..?

Inslaget ska handla om konstnärskap och konstkritik och vem är inte tacksammare att dyka på än mig? Jag är både konstnär och konstkritiker och nu får jag förklara min dubbla position för femtioelfte gången. Det är så många som frågar att jag har författat ett svar. Ett dokument på datorn, det är bara att maila ut vid behov. Fast nu står jag med en mikrofon under näsan och kan varken tänka efter eller revidera. Säg tre bra konstnärer! Sånt torskar jag jämt på. Tre ätbara saker eller tre träd skulle inte heller gå. Dorinel vill att jag och en klasskompis ska tycka till om varandras verk. Sen säger han:
- Nu har du recenserat en vän, fast du sa att du aldrig skulle göra det.
- M-men, det är inte ett uppdrag…
- Hela Sverige kommer höra, nu förlorar du ditt jobb!

Jag blir rädd på riktigt för sånt är så himla känsligt. Gud vet vad min mentor Mårten blir sur på. Jag vill spela in igen, säga rätt den här gången men Dorinel bara skrattar. Det ska vara spontant, han är inte ute efter att dra ner någons byxor, han vädjar till min tillit. Dorinel har ett gott hjärta, försäkrar hans gravida flickvän. Och jag får väl skaffa mig nerver av stål.