Det är dags för säsongens London-resa, dags för en uppdatering i konst då jag ser utställningar och föreslår recensioner för tidningar. Det känns som att jag åker till London för att hinna ikapp en bakläxa i allmänbildning och jag får mitt lystmäte även denna gång, men det intressanta är att två av utställningarna parafraserar det som nyligen hänt på svenska institutioner.
Tate Modern visar A Bigger Splash: Painting after performance. I somras visade Moderna Museet Splash! Måleri som handling. Och det var inte en samproduktion. På Hayward kan man se Light Show med installationskonst som använder sig av elektriskt ljus. I vintras kunde man se Upplyst på Artipelag med elektriska installationer i en annan mönstring. Hur kommer detta sig? Kanske är vi barn av samma tid, idéhistorien är full av upptäckter som gjordes samtidigt på skilda håll i världen. Eller så har man sneglat på varandra. Museerna lägger ju upp information om kommande utställningar långt i förväg. Men det sistnämnda alternativet verkar så barnsligt, jag vill hellre tro på barnet än det barnsliga.
Och hur står sig Stockholm mot London? Kort sagt är Tates utställning bättre än Modernas och Artipelags bättre än Haywards. De här bildningsresorna jag gör en gång per termin känns plötsligt inte lika mycket med mössan i hand.
1 kommentar:
Kul att du är igång med bloggen igen! Inte för att jag vet nåt om din konst egentligen, men du skriver himla bra!
Skicka en kommentar