Jag förbereder en föreläsning om kvinnliga konstnärer genom tiderna. Ni vet, breda svepet, Artemisia Gentileschi, Judith Leyster, Rosalba Carriera, Berthe Morisot, Georgia O’Keeffe och många fler. Jag läser deras biografier och inser hur fel jag gjort i mitt liv och konstnärskap. Deras framgångsrecept var att de började tidigt med konsten, hade bara detta för ögonen, reste dit det fanns uppdragsgivare eller ett konstliv värt namnet, knöt kontakter och ingick i konstnärsgrupper.
Själv har jag gjort precis tvärtom, börjat med konsten sent, spridit mig på utvidgad karriär, rest tillsammans med pojkvän till fina platser, köpt en lägenhet i Stockholm och arbetat hemma. Åh! Hursomhelst, föreläsningen om de andra, de som har lyckats, går i alla fall bra. Och på kvällen är det en tjej som hör av sig och undrar hur hon ska överleva som konstnär, för jag verkar klara mig så bra. Jag säger att jag bara har gjort fel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar