Åländsk specialitet

Niklas och jag cyklar runt på Åland. Grönskan bolmar, det är hela hav av hundkex och doftande syrener och alla foton ser underbara ut, men det är kallt som i ett kylskåp. På en väderlekssajt står det: sexton grader, känns som tolv. Det betyder att det blåser mycket och då känns allt på ett annat sätt. För myrorna också. De går in i huset, som de gör på vårkanten. Ingen fara, de är ganska små, och inte så många. Man kan döda dem med fingret. Niklas som är en gentleman ut i fingerspetsarna dödar dem genom en pappersservett. Han är den hygieniska mördaren.

Vi släpper myrorna ett tag och bläddrar i en turistguide. Niklas säger att det ser kallt ut på varenda bild. På ett par foton har de betalat folk för att klä av sig och leka sommar. För oss är det bara en klädsel som gäller, allt vi har med oss. Vi upprepar hela tiden att det är fint ändå. Och visst är det vackert när glittriga vågor slickar röd granit, men hade det varit som i Bingsjö förra året så hade allt varit annorlunda…



Ja, där var det sommar på riktigt. En annan inte helt oväsentlig aspekt var att vi var nya för varandra. Nu har det gått ett år och vi sitter i var sitt rum och jobbar. Meh, hur ska man annars göra? Man måste ju jobba, äta, sova. Inte bara vara helt galna i varandra. Nej, det skulle vara outhärdligt i längden. Men är det här uthärdligt? Att allting har sin gilla gång?


Vi skärper oss och åker till Mariehamn. Där finns det verkligen inget att göra. Gud, varför måste jag envisas med dessa vistelsestipendier i kylan? Varför är vi inte i New York istället? Det blir bättre när jag ätit socker. Åländsk pannkaka med sviskon och snömos (grädde). Sen ser vi en påfågel som spänner upp alla sina fjädrar. Det har jag aldrig sett i verkligheten, och trodde verkligen inte att jag skulle se här. Vi går på ett mysigt museum. Vi badar. Det där sista är det bästa. Mariebad är ett riktigt äventyrsbad med mängder av sätt att njuta av vatten på. Bubbelpool, strömma kanaler, simma som vanligt, vattenrutschbana, ångbastu, lek med stora skumgummibitar, simma ut i utomhuspoolen och se utsikten. Vi gör allt, om och om igen. Sen tar vi den sista bussen tillbaka till slottet.



Nästa dag paddlar vi kanot och det är också häftigt. Jag börjar skriva på ett filmmanus om favoritsaker. Annars brukar jag jämt klaga på allt i mina filmer. Men här sitter jag och tänker efter varför jag tycker om olika grejer. Det får inte bli för smörigt, bara. Det kanske inte är så illa här ändå?