När jag satt på mitt vistelsestipendium i Norge kom jag på att jag måste fixa något fint boende till sommaren också. Jag mailade en ansökan från en vintrig fjord och fick ett slott vid Ålands hav. Eckerö Post- och tullhus, där jag sitter nu, var en gång i tiden Rysslands västligaste utpost. Här gick gränsen mellan tsarens Ryssland och det svenska fastlandet, fyra mil bort. Det skulle markeras med ett pampigt slott! År 1828 byggdes, på order av den ryske tsaren Alexander I, en maktlåda i gul puts med huvudbyggnad och två flyglar.
Det överdimensionerade posthuset blir idag en hägring för Eckerölinjens lulliga passagerare, när de närmar sig Åland, och båten ankrar bara 500 meter bort. Så de kör förbi, går in på borggården och undrar vad som döljer sig bakom dessa murar. Artist in residence! Alltså jag. Dock disponerar jag bara ett par modesta rum i fil mot gården. Resten av slottet tas upp lokalt producerade utställningar, museum, café och hantverksaffär. Under 1950-1994 användes det som ett semesterhem för Postens anställda. Sedan har det förvaltats av Ålands landskapsregering. Vad ska man ha ett slott till idag? Buden har varit lite olika, orkidéodling, massageinstitut och pensionat. Själv ska jag spela in en film här, tror jag.
Jag fotar också en del, men missar Postrodden. Den folkliga begivenheten som genomförs i åminnelse av postgången över Ålands hav. Yrvaken skyndar jag till postbryggan, motströms en människomassa, men tio över tio är båtarna bara små smulor på horisonten. Istället läser jag i en broschyr: ”Eckerö Post- och tullhus utgjorde en viktig del på den långa och farliga Postvägen från Stockholm till Narva och senare till S:t Petersburg. Färden över Ålands hav i postrotebåtarna var den farligaste delen. Här färdades bland andra Carl von Linné och Gustav den III. Väl i hamn på Eckerö skulle post och passagerare vidare med häst.” En annan sak som jag inte håller reda på är: ”Den svenska arméns slutstrid om det som kom att bli det ryska storfurstendömet Finland, utkämpades på isen utanför Eckerö.” Nu tror jag att jag ska sova vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar