Den piercade kontinenten

Jag läser Karin Johannissons ”Den mörka kontinenten” och den handlar om det jag tycker bäst om: sekelskifte, sex och feminism. Sekelskifte är vackert, sex behöver inte förklaras och feminism som genre tycker jag om så som andra kan tycka om skräckfilmer. ”Den mörka kontinenten” är sannerligen läskig. Kvinnokroppar på operationsbord, dunkla åkommor som botas med sadism och kvinnor som väljer sjukdomen som livsroll i brist på andra roller. Överklassens kvinnor som låstes in i strama kläder och dammiga hem. Plågade av täta barnfödslar och vingklippta. Ville de något annat möttes de av milt överseende. Skulle de resa sig skulle det vara mot all expertis, mot läkare, samhällsvetare och vetenskapsmän. Det vore som att säga: ”jag som är på gränsen mellan djur och människa och utan bildning vet bäst.”

Jag känner panik. Fy fan för att leva då! Tänk er en kvinna som promenerar vid strandbrynet med sin älskade och antyder att hon vill leva på annat sätt. Han slår ut med handen mot ett svanpar och säger att hela naturen uppvisar ett system där honan ruvar hemma och gör mannen till viljes. Kvinnan invände då inte att människan gör mycket som andra djur inte gör, att det naturliga inte nödvändigtvis är det rätta eller att många svanpar är homosexuella. Hon invände ingenting för hon hade inte fått lära sig grunderna i analytisk filosofi. Hon hade redan snackats omkull men mannen fortsatte: du vill väl inte göra din mor ledsen? Och hon viskade nej, nej, högröd i ansiktet. Då så, sa han och tänkte att det gick lätt… men det är sant, kvinnor har ju så liten hjärna.

Men hur skulle en bok som beskriver dagens förtryck av kvinnokroppar se ut? Den skulle säkert handla om implantat som läcker, vaxning av könsdelar, piercing, tatueringar, solariesol, stringtrosor och självsvält. Inget av detta rör min kropp. Jag lever skyddad på min lilla ö tillsammans med några fina kulturmän. Så jag kommer fram till att alla kvinnor inte behövde sätta blodiglar på blygdläpparna förr, även om jag läser att hundratals gjorde det för vetenskapens, d.v.s. för mannens skull.