lördag 23 februari 2008

Hylander my love

Einar Hylander var en konstnär som på 80-talet omgestaltade sin lägenhet till ett allkonstverk. Den ligger i ett gårdshus på Narvavägen, man kan boka visningar via Moderna Museet och jag brukar guida där ibland.

Idag kommer en sjuhelvetes frågvis grupp. Det börjar redan vid ytterdörren: "jag har sett en bild på dörren och då var den blå." (Här är det tänkt att jag ska veta mellan vilka årtal den var blå och varför. Mig veterligen har den alltid varit brun.). "Är du hans barnbarn?" Nej, svarar jag och släpper in dem i huset innan utsatt visningstid, de är tidiga. De flesta avancerar till salongen. Själv står jag i köket och sminkar mig. En kvinna står också där och tittar intresserat: ”fäster kajalen på dig? På mig gör den inte det. Vilket märke använder du?” Jag tittar på pennan men texten har flagnat bort. Inte ens det kan jag svara på, alltså.

Jag inleder med att visa en bild på Hylander (han ser ut som vilken man som helst): "hur lång var han?" En i gruppen är fransk och någon frågar om jag kan ta visningen på engelska istället (sånt ska de annonsera i förväg och arvodet är då högre), jag avböjer. Under hela visningen haglar det frågor. En del borde jag kanske hålla reda på som "vad hette hans fru?" men i ljuset av att hon var the girl next door som han var gift med 30 år innan han blev The Hylander så har jag undermedvetet valt att inte hålla reda på det. Allvarligt, tror de att de kommer förstå hans konstnärskap bättre om jag säger Gunborg Kempe?

När det lackar mot slutet berättar jag att Hylander dog av cancer. "Vilken sorts cancer?" Här gör jag ett pff-ljud och himlar med ögonen. Vi skrattar. Vi har alla haft rätt roligt och de är ändå nöjda. Precis som alla grupper börjar de intressera sig för mig personligen i slutet av visningen: vem är jag egentligen och vad gör jag? En av dem är gallerist och ger mig sitt visitkort. Det är ett bra slut. Även om det var roligheter med en annan grupp också:

mannen:
-Hur är det att bo här?
jag:
-Jo tack, bra.
-Kommer Juto ner och hälsar på dig. (Juto är hyresvärd)
-Nej.
-Så han är inte din hemliga älskare?
-Nej.
De går. Jag stänger dörren och säger:
-God natt.

Inga kommentarer: