Working Girl

Jag är så trött på att vara rotlös frilans. En tjänst och en titel hade gjort mig tryggare, rikare och vackrare. Ja, faktiskt, för jag hade kunnat växa. Veckla ut vingarna som redaktör för Paletten eller rektor för Gerlesborgskolan. För bara några år hade jag inte ens våga snudda vid tanken. Nu söker jag jobbet.

Paletten vill helst att två personer delar på tjänsten, och om en dem har sin bas i Stockholm så ska den andre helst ha sin i Göteborg. Jag ringer runt bland vänners bekanta, går på personkemi, och hittar en lämplig partner. Vi skriver en ansökan, och blir kallade till intervju. Vi får reda på att vår ansökan var mycket bra och vi är också nöjda med vad vi presterade där i ögonblicket. Drygt en månad senare kommer ett nej. Det var den andra konstellationen som fick tjänsten. Den andra, fanns det inte fler? Tja, vi var en av de två som blev kallade till intervju. De andra var mer välkända namn och hade jobbat som redaktörer för Paletten förut. Ett förutsägbart och därför lite tråkigt val, kan den bittre tycka. Nåväl, jag plockar ihop bitarna och går vidare.

Gerlesborgskolan i Stockholm söker en ny rektor. En kvart efter att jag mailat min ansökan ringer de och är glada för att jag söker. En månad senare blir jag kallad till intervju. Vi sitter där i två timmar och förhör oss om varandra. Mest oklart framstår arbetets omfattning. I tjänstebeskrivningen står det 60% men de skämtar om att det är 110%. Jag kan inte jobba heltid, inte minst av den anledningen att jobbet kräver att man har ett fungerande konstnärskap. Hade jag vetat det är 110% hade jag haft en medsökande, säger jag. Och det visar sig vara något essentiellt. Gerlesborgskolan fick omkring 60 ansökningar, kallade 8 till intervju och 2 till omintervju. De två som gick vidare var konstellationer om två som skulle dela på tjänsten. Ok, mer tid för mig åt annat alltså, åt konst. Nej, åt bitterhet.

Niklas suckar. Det är tjaskigt att du inte får jobben för att du är så bra, säger han. Men det skulle ta så mycket tid från det andra som går så bra, alla projekt och uppdrag, och ditt konstnärskap. Ja, kanske det. För mig är det så lätt att inte se den redan fullbokade kalendern.