Förutom att jag skriver om konst ska jag börja recensera böcker. Litteraturansvarig och jag kommer fram till att jag ska skicka en lista med förslag på böcker och återkomma om en vecka. Så sker. När jag ringer upp har han inte tid. Kan du ringa imorgon? Javisst. Vad annars?
När jag ringer följande dag säger han:
– Ja, vi kan ju höra av oss om det skulle dyka upp något.
Så det var alltså det han inte hade tid att säga igår? Var det för det jag skulle skriva en lista och vänta i en vecka? Jag frågar inte honom så. Ibland har jag påtalat det solklara för chefer men då har de skrikit åt mig eller frusit ut mig. Vad jag säger istället, med värme och låtsad förvåning är:
– Så det var inget på min lista som var intressant?
– Böckerna måste ju komma in först.
Här gäller det att tolka det kryptiska uttalandet. Han menar att förlagen ska ha skickat böcker till redaktionen. Men jag har beställt recensionsex. av förlagen i eget namn, till egen adress. Vad tror ni? Hur ska man annars ha en chans? Jag, snabbt:
– Men jag har flera hemma.
– Jaha, vilka då?
Jag läser upp titlar. Han:
– Okej, du kan väl skriva om XX.
Vad kan vi lära oss av det här? Att ligga steget före och att inte säga det som borde sägas. Framför allt: när någon säger ”nej tack” säg aldrig ”jag förstår”. Spela förvånad istället. Och glöm inte värmen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar