För övrigt finns det:
Avlånga vietnamesiska lyktor i glada färger. Kvinnornas traditionella dräkter som på fotografiet nedan. Gatuförsäljarnas bärselar med ett fjädrande stycke trä på vars ändar två korgar hänger.
Det distinkta språket (a dong, thien thanh, hoi an), upphackat till klingande bitar som gjort för att tas med ätpinnar.
I Malaysia saknade jag en tydlig malaysisk kultur. Vart man än gick fanns det lite av det indiska, lite av det kinesiska och lite av det arabiska. Naturligtvis är dessa samexisterande kulturer det som utgör dagens Malaysia, men jag ville ha något mer specifikt att sätta fingret på, eller missade jag det bara? Var det husen på styltor? Fruktspetten? Fiskbufféerna som man åt med högerhanden? Den mörka djungelväxtligheten och ovädershimlen ovanför? Eller borde jag ha åkt till Borneo-sidan av Malaysia för att uppleva långhusen och ett mindre urbaniserat samhälle? Nedan ett knutet myggnät i Vietnam.
Hursomhelst är vi långt från djungelns mystik nu. Mopedisterna kör med ansiktsmasker på, folk sitter på huk på trottoaren och ser ut att ha det bekvämt. Det är mängder av flipflops och plasttallrikar med blomstermönster. Gatuförsäljerskorna går klädda i pyjamasliknande lösa skjortor och byxor – bomull i pastellfärger med små blommor på. Allt detta är typiskt asiatiskt i största allmänhet och bilderna skulle kunna vara tagna på en helt annan resa.
1 kommentar:
vilken underbar skildring av Vietnam. / en med rötter därifrån
Skicka en kommentar