Hotel Istana

Tacka vet jag den ekonomiska krisen! Lyxhotellen dumpar priserna och vi bor på det femstjärninga Hotel Istana. Ok, jag behöver inte kristallkronor stora som kossor, svart marmor och blomsterarrangemang men när det kostar lika mycket som Ibis i Kista… Dessutom är det underbart skönt med ett rum där det är tyst och mörkt på natten. Såna saker borde vara självklara, men i asiatiska storstäder får man ofta krypa upp många stjärnor för ett hotellrum som inte har vädringsgaller mot en helvetesgata, där det inte slamras i korridoren från sex på morgonen, där det inte finns genomskinliga gardiner för fönstren och där det inte är rispappersvägg mot rummet bredvid.

Hotel Istana är vräkigt och ombonat på samma gång med mjuka heltäckningsmattor, jätteytor, frukostbufféer och en pool stor nog att verkligen simma i. Från vårt fönster på sjuttonde våningen är stadens kaos blott ett rogivande mönster.

Vi svirar om till hotellets badrockar och tofflor för sådana är föreskrifterna när man ska till poolen, och möter en arabisk familj i korridoren. Kvinnan är klädd i svart, bara ögonen syns. Hon går nära sin man för att han ska höra vad hon säger, där under tyget. Så har hon också ett begränsat synfält, vilket gör att man gärna håller i någon man känner. Hur äter hon frukostvåfflorna med grädde och sylt där under slöjan och hur badar hon i poolen? Äh, enligt Tomas religion ska kvinnorna gå i vit morgonrock, tydligen, för så går jag vid hans sida.