Det här är något jag alltid ska minnas. Niklas och jag åker ut på en slingrig väg bland höga tallar och sanddyner. Vi är på en högplatå med vatten på båda sidorna. Tallskogen på de gula sluttningarna och blå tungor av vatten, breda eller smala, på båda sidorna om väger. Vi stannar när vi ser en badstrand. Det är trettio grader varmt och sanden bränner under fötterna. Vattnet är ljumt. Vi simmar ut. Bara rakt ut på den stora stilla sjön. Så gör vi varje dag, här och var i Punkaharjus Nationalpark.
Vi gör en utflykt till Savonlinna, där Niklas velar ifall han ska gå på opera eller inte. Borgen, där operorna går av stapeln, är fin men det är eftermiddagshettan vid Savonlinnas strandpromenader, det glödande blåa vattnet och Marimekko-klänningarna som skapar en alldeles egen ö av magi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar