När det gäller natur har vi dock samma energier och smak. Vi ger oss fan på att hitta den oskyltade nationalparken Valkmusa, ställer bilen på en gudsförgäten parkering och är hela tiden nervösa medan vi går i en timme på spångar och njuter av våtmarkerna.
På kvällen slår vi upp vårt tält utanför Lappeenranta och hör plötsligt ett vrålande oväsen. Vi märkte det inte när vi trötta körde in på campingen och bestämde oss för att stanna. Nu låter det hela tiden, över skogen och över vattnet. Det är Fazers chokladfabrik. Inte visste vi att choklad lät så mycket.
Mest vill jag se Imatra för dess namn skull. För mig är det som Svarta havet eller Katmandu. Imatra är en högst alldaglig stad med en stor damanläggning över något som en gång i tiden var ett vackert vattenfall. Men vi är båda nyfikna på dammanläggningen och pressar oss sedan in på museet med våra journalistkort.
![](https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi3h3uKfRfac9BZUGWoFwdNy6_clP7kcn_Y0AIJ06JNOjrORHGzWKV58MPKNyx7S0JiGEyn8Qz0d5HLLRp8VLcHsyODyuxWNhknEybwuzArP7DOfF2Z-4QjkwjNSqasH99a9CurhgSunFM/s320/Imatra.JPG)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar