Dejliga konstnärer

Vi bär in väskorna på ett pensionat vid havet och husfrun visar oss runt bland rummen, vart och ett utsmyckat av en lokal konstnär. Jag har en svag stund men bestämmer mig för att inte säga att jag också är konstnär, än mindre att jag är konstkritiker. Det skulle bara försvåra allt. Sen sitter jag på rummet, inrett av en glaskonstnär, och tänker på hur jag skulle ha gjort det istället. Nästa dag står jag inte ut och erkänner mitt yrke för husfrun. Jag skulle tycka att det vore jättekul att smycka ett rum även om det är långt mellan det och den konstvärld jag vill befinna mig i.